Garnfolket börjar äntligen med sina stickcaféer igen.
Den 11 augusti kl. 18 på Ebbas skafferi, och sedan varannan vecka som vanligt.
Vi ses!
Augusti!
Jag älskar augusti – känslan, doften, luften.
Och vad passar väl bättre än att inleda denna månad med ett par nya vantar i flerfärgsstickning!
Finullgarn från Helylle ska bli hemihopknåpat mönster. Nu undrar jag om ljusblått och vitt är för nära varann i färg, men jag är ute efter ett diskret mönster. Får väl sticka på lite till. Dessutom hoppas jag att ojämnheterna försvinner när jag tvättar dem. Och eftersom de är lite stora så kanske jag rent av ska låta dem filta ihop lite.
Nu är jag designer – till Allium
Låt mig presentera mig själv, garndrömmare och numera även designer på Ravelry!
Namnet på linscarfen är Allium.
Mönstret kommer att finnas här på min blogg i augusti.
Välkomna då!
Sommarscarfen blev färdig lagom till regnet…
Jag har påbörjat flera mindre projekt med olika lingarner. Det här är det första som jag avslutat! Garnet från Tedman&Kvist är helt underbart, och färgen är ljuvlig. Det har verkligen hjälpt till. Dessutom gjorde jag ett eget enkelt mönster, det hjälpte också till.
Och nu är den färdig!
Jag har använt en härva och skulle jag göra om samma sak igen skulle scarfen nog få bli lite smalare och därmed lite längre, men den funkar bra som svar över-axlarna-sjal!
Det här är mitt eget mönster, och jag tänkte skriva ner det ifall fler vill prova! Och garnet kan jag verkligen rekommendera, jag har köpt mitt hos Fröken garn.
Idag är det kallt, kallt och regnigt väder. Perfekt dag för stickning alltså.
Och det är precis vad jag ska göra också, om en stund är det stickträff på mitt favoritcafé i stan!
Ska man få nåt stickat…
Ja, så mycket kan jag konstatera, att ska jag få nåt stickat på vår koloni gäller det att bjuda in stickande vänner!
Och trevligt var det idag när stickvännerna Camilla och Jenny hälsade på – tid att sticka och prata, medan barnen lekte och maken gräddade våfflor.
Dessutom hade Jenny med sig nya fina garner i perfekta garndrömmarfärger. Kan titta på dem hur länge som helst, helt underbara är de.
Camilla visade upp en fantastisk sjal också, kika in hos henne och ta en titt!
Länge leve tanten!
I söndagens Sydsvenskan läser jag om ”hemmafrufeber”, och själv har jag ju alltid känt mig som en tant, med stickning och bakning som större passioner än uteliv och sportsligheter.
När jag förra året dessutom bytte åsikt i fråga om pelargoner och plötsligt älskade dem var tantifieringen fullbordad 
Denna rosa skönhet är en favorit.
Den här har verkligen attityd och är en stickling vi fått, tack Ingrid!
Jag gillar ju tantbegreppet, men läser i artikeln (skriven av Kristin Nord, och finns inte ute på nätet) att ”en massa glömda kvinnotraditioner har tagits tillbaka och tappat sin tantstämpel”. Nå, tant eller inte, jag tänker fortsätta baka, sticka, och sköta om mina små växter, och plötsligt är jag dessutom helt inne.
Det här spretiga skelettet från en klematis (har varit favortit betydligt längre än pelargonerna!) är också så vackert, börjar tänka smycke när jag ser den – tänk att ha en ring som ser ut såhär. Fast förstås, det skulle ju fastna i garn lite för lätt. Den här tanten gillar visserligen vackra saker, men bara sålängedet är praktiskt tillsammans med garn!
Vilken skillnad det kan vara – eller konsten att välja rätt sticka för rätt garn
Vissa tycker det är nästintill snobbigt att hålla på med olika slags stickor, den ena lyxigare och dyrare än den andra. Men jag tycker ju att ens hobby får kosta, och håller man på med nåt så är det liksom självklart att det underlättar och gör det hela roligare om man har ”redskap” som är bra.
Mitt stickande av sockor och vantar har ju revolutionerats när jag fick mina 15 cm långa Knit Pro-stickor, för att ta ett exempel.
Knit pro rundstickor är också vad jag använde när jag började sticka på den här linhalsduken under finlandsvistelsen. Och det gick trögt. Det blev nästan motstånd att ta tag i stickningen, även om jag verkligen gillar garnet, eftersom träet mot linet gav ett sånt motstånd…
Nu har stickningen legat ett tag, tills jag kom på att prova med Addi lace-stickorna istället. Och VILKEN SKILLNAD!!!
Jag tror minsann det går dubbelt så snabbt att sticka nu (och då säger det mer om hur långsamt det gick innan än hur snabbt det går nu, för jag är en långsam stickerska även normalt), och oändligt mycket roligare!
Nu kanske det till och med blir en scarf av det hela innan sommaren är slut! Tur att jag har en samling av olika favoritstickor så jag kan välja rätt stickor för olika projekt!
Semester och virkutställning
Stickningstid – här vid fina vänners sommarstuga.
Trädgårdsblommor hemma hos mamma och ätbara blommor på en lokal restaurang, Linds kök, som odlar enbart ätbara saker. Vitlöksjordgubbar till kött var faktiskt inte alls dumt. Och första gången jag åt pelargon!
Storalillakillen har fyllt 1 år och undersöker här knappen på mommos födelsedagskofta.
Virkutställning i Vörå
En artikel i Vasabladet skrev om en virkutställning i Vörå, som därmed blev det ett givet utflyktsmål.
Vörå museiförening har sammanställt lokala virkade arbeten i Myrbergsgården och vi fick en fin guidning av Lars-Erik Förars.
De äldsta virkade sakerna är från slutet av 1800-talet (den översta påsen har invirkat året 1878) då virkningen kom till trakten. Påsar, bälten och hängslen var moderna då. Äldre kvinnor bar virkade mössor under huvuddukarna.
Väldigt roligt att en liten förening tar tillvara det som finns sparat och dessutom visar upp det såhär!
Färgkombinationerna är jättefina och innehåller nästan alltid rött.
Hängslena var supermoderna i slutet av 1800-talet och virkades både i ull och bomull.
Underklänningar från 1920-talet – färggrannast undertill, alltså! Och de här klänningarna kunde ju vara virkade idag, eller hur! Fast idag hade vi förstås visat dem och inte gömt dem under mörka kjolar.
Mera underkläder, här i tunn bomull med vackra spetsar från tidigt 1900-tal.
Motiven på de virkade spetsarna på lakan, dukar och dynvar var inte alltid blommor och blad. När jag såg de här undrade jag vad det var. Döskallar? Apor? Men jag fick sedan höra att det är soldater.
Föreningen hade utöver virkutställningen som visas söndagar hela sommaren även en fin samling av andra äldre textilier, både bolster och kläder, här en fin tryckt duk. Förra året ordnades tydligen en stickutställning och förhoppningarna är nu stora att vi även nästa år ska kunna göra en liten utflykt för att se vad temat blir då!
En halspyntad mor
Jag har virkat en Bladslinga åt min mamma medan vi varit här i Finland. Efter en varm dag på stranden så lyckades jag – sista kvällen – fota henne i den färdiga pyntningen. Som vanligt virkad i Pure Silk från Debbie Bliss.
Myggor och garner
Vi har varit i ett ”lånehus” vid havet. Där umgicks vi med mygg, grillning på riktig glöd, ingen kolgrill så långt ögat nådde, mygg, promenad, mygg, havstittning (och badning för vissa, dock inte för mig…), ja, och lite stickning och virkning också.
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
Virkningsstunden tillbringade jag på altanen i lä (tills det blev för mycket mygg) och det här är början på en bladslinga till min mamma i underbaraste vinröda silkegarnet, Pure Silk från Debbie Bliss som vanligt.
Väl tillbaka upp på land så hittade jag på lite alternativa sysselsättningar till att klia på myggbetten, till exempel att besöka den lokala garnaffären.
Och är det inte extra snyggt i rabatten när såna här små godbitar beblandar sig med växtligheten!?
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
En påse full med garner blev det minsann. Men allt ska inte stickas till mig, rött-svart till maken (som var med och ville ha!) och det gröna ska bli nåt höstigt till dagens 1-åring.
Nu ska jag klia vidare på myggbetten och kanske sticka en maska eller två också.
