Jag blev glatt överraskad imorse när ett nytt blöjpaket öppnades eftersom blöjorna pryddes av en stickande giraff. Ja, hur mycket blöjbärarna i fråga bryr sig om vad det är för bilder på blöjorna kan man väl diskutera, men i det här fallet blev iallafall jag glad.

Glad är jag också över att det på kvällens stickcafé är dags att få marsgarnet i Nyanseras sockgarnsklubb. Spännande att se vad det blir den här gången!

Jag har nån slags föraning om att det blir orange eller turkost, men jag har ju ingen aning alls, egentligen.

Förresten, jag har fått en award också (som är orange och turkos!). Tack, Carola!

Det här är verkligen inte vad man väntar sig ska hända:

Som tur har vi rekvisita kringspritt i hela lägenheten som hjälper kreativiteten på traven, och den trasiga garnvindan kunde tillfälligt bli användbar igen:

Minns ni mina lila sjalstickningar? Den som skulle bli trekantssjal med estniskt mönster har av nån anledning inte känts rätt. Ni vet, på det där viset som man inte kan förklara, det bara är nåt som gör att stickningen inte lockar tillräckligt för att plocka upp den och njuta tillsammans med den.

Igår förmiddag fick jag ett infall – såklart när jag hade lite bråttom dessutom – och drog fram mina härvor Malabrigogarn som legat i garnskåpet rätt länge och konstaterade att det skulle bli bättre om jag byter garn. Och det blev det!

Tur att fina dottern gärna hjälper till och repar upp. Så stolt över att hon kan och får hålla på med mina garner, till skillnad från sin lillebror, som är ”för liten” för allt som hon själv är stolt över att kunna.

Nu har hon dessutom beställt en ”Ronjaluva” i det uppnystade garnet som jag uppenbarligen inte behövde längre!

Sen mitt fina alpackagarn. Den ska visserligen fortfarande bli en Traveling woman med pärlor, men efter att ha sett Camillas fina halsduk i samma garn insåg jag att jag måste gå ner i stickstorlek.

Bara att börja om från början igen, och den här gången ska det bli finare! Dessutom ska jag på stickcafé hos Fröken garn ikväll, så jag lär ju komma en bit på mina nystartade stickningar.

Och nu är jag (bortsett från den trasiga garnvindan) faktiskt rätt nöjd, för ibland kan det faktiskt vara framsteg att behöva gå lite bakåt innan man börjar gå framåt igen.

Idag plockade jag fram mitt fina blåa Baby Bamboo som inköptes för ett bra tag sen. Och planen som jag hade då, att det skulle bli ett linne, kvarstår. Jag funderar på om jag kunde få det att räcka till en Lotus Blossom Tank, med lite egna modifieringar förstås…

Eftersom kylan och snön dock hållit sitt grepp om februari har jag faktiskt påbörjat två sjalar till nyligen. Jag vet, jag skulle ju sticka annat än sjalar nu hade jag tänkt, men det tycks aldrig gå. Den vänstra ska bli en sjal med mönster från fantastiska Haapsalu Sall och den högra är en blivande Traveling Woman (en till!), den här gången med pärlor. Den påbörjade jag eftersom jag bara inte kunde låta bli att sätta stickorna i Nyanseras januarisockgarn!

Och sjalar, särskilt tunnare sådana, använder jag ju året runt, så här finns ingen anledning att göra sjalstickning till ett problem när det inte är det – tvärtom!

Och trots att jag klagade på att den var så seg så är jag nu väldigt glad att jag gjorde den större. Så de tusentals extra maskorna var värt det, trots allt!

Lite blockning ska väl till också för att snygga till den riktigt. Och bara rätstickning ska jag inte sticka nu på en stund iallafall…

Mums!

Och för mig med finlandssvenskt ursprung kan jag också meddela att semla äter jag många andra dagar, men inte idag…

Sådärja. Mätt och belåten och med dagens folkbildning avklarad ska jag återvända till min citron.

Hade jag gjort sjalen i originalstorlek istället för att göra den större hade jag varit färdig för några tusen maskor sen…

Med en stickningstakt på sisådär 2 varv per kväll så kan jag iallafall beräkna att jag blir klar till helgen, nu är jag nämligen på slutvolangen.

Dessutom ska jag erkänna att jag har provstickat lite för… ähum, ja ännu en sjal. Förvånad, någon?

Jag vet att många väntat på bilder och äntligen kommer här några – ni blev ju så otåliga när jag bara visade en glimt vid blockningen…

Men med bulldeg på jäsning och kort tid med dagsljus kvar nöjde vi oss dock med en snabbfotografering på balkongen.

Garnet är rent silke, Sundari 4ply från Nyansera.

Jag hade faktiskt en stark känsla av att jag inte ville sticka med nåt annat nånsin mer när jag höll på med sjalen

Sjalstorleken tycker jag är perfekt nu. Den härvan jag köpte råkade vara väldigt generös så garnet räckte till en ”blomrad” mer än mönstret.

I övrigt följde mönstret precis förutom en minimal ändring i början av kantbården. Jag stickade med 3,75 mm.

Jag är oerhört nöjd med min fina Echo flower. Den är så fin, så fin, så fin! Man får säga det själv, va?! Dessutom har jag i och med detta stickat färdigt en sjal med nupps. Bara en sån sak!

Jag tycker verkligen att färgen är fin, men jag är så ovan vid att använda grönt! Men det är bara spännande med utmaningar

Min gröngillande make erbjöd sig för övrigt genast att han inte skulle ha nåt emot att få nåt i det garnet. Men idag såg jag nya sockmönstret Skew från Knitty som säkert skulle passa utmärkt för garnet!

Förresten, på stickcaféet fick jag också så fina och snälla kommentarer (tack!) om min Echo flower sjal. Den har dock inte blivit fotad än eftersom jag själv vill vara med på bilden också… Men håll ut, jag ska visa den snart, jag lovar!

Dagens program kanske ska innehålla en promenad till andra sidan stan för att själv ta mig en titt på de borttappade vantarna som fått nya vantvänner!