Ett späckligt handfärgat garn, Marilyn från Chili Gredelin, lugnades ner av prickar eller blåbär av BabyAlpaca silk. En riktigt lyckad kombination, om jag får säga det själv…

Som vanligt när jag virkar känner jag att jag vill virka mer, och jag är alldeles säker på att blåbärsmuddarna kommer att bli en favorit!

Nåväl, trynproblematiken blev snabbt bortglömd när det blev dags för blockning. När jag lade mössan i blöt så växte den. Ja, det var som att garnets all spänst (Sublime Extra fine merino wool dk) helt förslappades. Det var den största och sladdrigaste mössa jag nånsin skådat, och när jag försiktigt formade den runt en (inte alls stor) skål så bara hängde och slängde den.

Jaha, ännu en mössa som blir obrukbar, hann jag redan tänka. När den nu är helt torr så kan jag nog ha den, men den är inte sådär fast och fin som jag tänkte mig. Och då gick jag ändå ner rejält i stickstorlek, och tur var väl det!

Vad är det som gör att vissa garner blir helt slappa när de blir blöta, och även sen när de torkar, medan andra håller formen jättebra? Jag menar, Sublimes garner är ju inte jättebilliga precis… Hur upplever ni olika garner?

Blått verkar annars vara den färg jag fallit mest för på sistone, men när jag såg ett puderrosa fluffigt nystan av Sandnes Kashmir Alpakka kunde jag inte motstå.

Ett par snabbstickade muddar med spetsmönster fick det bli, och det var precis så att ett nystan räckte.

Spetsmönstret är taget från ständiga inspirationskällan Haapsalu Sall och baksidan är vanlig ribbstickning. Och en virkad kant av lite rester av vantgarnet jag använde häromsistens.

Mjukt och skönt. Och väldigt rosa!

Som trevligt sällskap på utställningen hade jag (som vanligt!) min dotter.

Hon tyckte de virkade sakerna var jätteroliga och var så stolt över att mina muddar var med också. Här poserar hon tillsammans med tävlingens vinnare ”Han och hon”.

Mina egna muddar fanns alltså också med, här framför andrapristagarens fingerdockor.

Det var verkligen spännande att se hur alla deltagare hade tolkat tävlingsidén med kreativ virkning! Olika material, storlek och utföranden!

Det var inte bara jag som hade virkat muddar, förresten.

Bland mina egna favoriter på utställningen fanns de här tjusiga blommuddarna.

Och om jag hade varit jury hade vinnaren blivit den här superfina ljuskronan! En sån lysande idé!

Det var många som tittade på utställningen på eftermiddagen när vi var där. Många var det som också ”tittade med händerna”, så till den grad av oblyghet att även min 6-åriga medföljare kommenterade att man inte ska göra så på utställning!

Vi får väl bara hoppas att allt får ligga kvar framme ända till den 27 juni, så länge som utställningen pågår…

Gå till Kulturen och titta och beundra all kreativitet! Och sen fram med virknålarna!

Muddarna är virkade i 4 olika garner, och den gröna huvudfärgen är det fina handfärgade garnet som jag fick i februari och som jag visade en glimt av häromsistens.

Så sent som igår fäste jag alla trådar och snabblockade muddarna. Och nu saknar jag dem nåt otroligt! Var ligger de just nu, nånstans med en massa andra obekanta virkade saker som inte alls liknar de kreationer som funnits här hemma? Hur kommer de att må av att tittas och vändas på av nyfikna och granskande ögon?

Ja, jag saknar minsann mina muddar. Jag var inte alls förberedd på denna känsla av separationsångest! Men nu har jag åtminstone gjort nåt nytt, lämnat in nåt alldeles eget till en tävling. Och det roligaste är att alla bidrag kommer att ställas ut i museet sedan. Det blir spännande att se hur de andra tolkat ”virka nåt kreativt”. Tja, såhär blev min variant iallafall.

Trots att bara en mudd är färdig var hon, överraskande nog, väldigt pigg på att posera så jag kunde lägga ut bild här!

Den andra hjärtmudden är snart färdig. De två andra paren är till mig (ena med pärlor, andra med flätor) och är inte färdiga nån av dem.

Fast det hindrade mig inte att trä upp lite nya pärlor på ett nytt garn till ett nytt projekt… Kände för det igår kväll. Så kan det vara.

Färgen känns iallafall behövligt uppiggande i det här råkalla gråvädret.

Båda mönstrena finns nu till försäljning hos Fröken Garn.

Dessutom kommer här till slut en liten glimt av det som förhoppningsvis snart också är ett färdigt mönster – ett litet och roligt pynt!

Funderar nu på att börja med stickor 2,75 mm istället för de 2,25 jag använde nu. Men hur många gånger ska jag börja om? Samtidigt vill jag verkligen ha benvärmare av detta, för nu tycker jag färgen är perfekt.

Desto roligare och mindre problematiskt var det att sticka denna mudd i Baby cashmerino och mönster från Sticka accessoarer.

Gillar att mudden ser ut som en tulpan Den andra påbörjades på säsongens första stickcafé hos Fröken Garn igår kväll.

Jag stickade i Silk Wool DK från Rowan som jag impulsköpte hos Helylle i höstas – bara för att garnet var så oerhört vackert. Och med en kant av mörklila rest av Felted Tweed blev de jättefina!
Det är faktiskt alltid roligt att ge bort nåt man har gjort själv!