aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

Virkningsstunden tillbringade jag på altanen i lä (tills det blev för mycket mygg) och det här är början på en bladslinga till min mamma i underbaraste vinröda silkegarnet, Pure Silk från Debbie Bliss som vanligt.

Väl tillbaka upp på land så hittade jag på lite alternativa sysselsättningar till att klia på myggbetten, till exempel att besöka den lokala garnaffären.

Och är det inte extra snyggt i rabatten när såna här små godbitar beblandar sig med växtligheten!?

aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

En påse full med garner blev det minsann. Men allt ska inte stickas till mig, rött-svart till maken (som var med och ville ha!) och det gröna ska bli nåt höstigt till dagens 1-åring.

Nu ska jag klia vidare på myggbetten och kanske sticka en maska eller två också.

Och tänka sig, precis där har jag varit idag. I trevligt sällskap tog vi tåget norrut för att titta på utställningen Mönsterkraft – 40 år av inspiration med 10-gruppen på Dunkers kulturhus. Inspirerande att se skisser och tyger och produkter. Jag blev helt förälskad i en prickig soffa i rosa och orange. Dessvärre fick man inte fota inne på utställningen… Men ett besök på utställningen rekommenderas!

När två garnnördar är ute på vift var det självklart att ta en titt på nya garnaffären Tant Thea också. Fin butik och trevliga garner. En härva av från Fyberspates fick följa med mig hem till Lund igen. Färgen är lite mörkare än på bilden och heter dark secret, och den är så fin så fin.

Om det sen skulle vara så att jag försöker ordna en liten garnfotografering så förvandlas han dessutom till linslus. Vill gärna vara med. Klättra fram både till garnet och kameran… Snabbt går det också numera!

Mitt nya garn kommer iallafall från Fröken Garn och är ett svenskt nytt garn i lin-bomull, Colina, från Tedman&Kvist. Visst är färgen fin! Alldeles magiskt blålila. Jag har planer på att det ska bli en kofta av det.

Jag hann precis knäppa den här bilden innan det blev för närgånget av en viss ”medhjälpare”. Fast om jag ställer till med fotografering på golvet kanske jag i och för sig får skylla mig själv.

Förresten! Min Annis är snart klar. Fast i ett helt annat garn än det jag påbörjade häromdagen. Så kan det gå.

Svensk slöjd fanns med i år och hade en utställning med Ann-Mari Nilssons stickade saker, både stjärnkollektionen och vantar och mössor från boken Sticka mössor, vantar, sockor!. Ann-Mari själv fanns på plats och höll också workshops i olika sticktekniker. Hemslöjdens förlag har gett ut många fina böcker som såldes i montern.

Utställningen med lapptäcken var gjord av Tyger & Ting. Jag är personligen inte så värst inne på lappteknik, men de visade fina arbeten och hade en del roliga idéer.

Favorit i repris från förra året var den stickade modellen av Turning torso, som gjordes av Sticka!s malmöförening Stick Opp. Sticka!s monter bjöd som vanligt på prova-på och allmän stickinspiration.

Min dotter är mycket fascinerad av Turning Torso-byggnaden och tyckte det var väldigt häftigt med en jättestor stickad modell – högre än människorna, och man ser att den är sticka! – och jag är så glad att hon bara fortsätter att tycka hantverk är coolt.

Piggast på hela mässan tyckte jag var DeerDot med roliga tyger, barnkläder och smågrejer. Jag blev på riktigt glatt humör i deras monter, och lite av deras egna sprillans nya klövertyg fick förstås komma med hem.

Annat som packades ner i ryggsäcken under mässans gång var två nystan Opal-garner, en härva lingarn från Ullcentrum Öland, några andra tyger och sist med inte minst en härva tunt, tunt merinogarn handfärgat av ständiga favoriten Fröken Garn.

Ibland får jag frågan om jag vet vad jag ska göra göra med garner jag köper. Nej, det vet jag ofta inte, såklart. Jag köper garn enligt lustprincipen, och sen får idéerna växa fram senare. Men den turkosa härvan ska bli en (önskad) sjal till dottern (ska dock stickas av mormor), lingarnet en (av dottern önskad) halsduk till maken. Och den handfärgade härvan kunde jag bara inte låta bli, det var så mjukt, och färgen var så… neonlavendel!

Eller för att uttrycka det som en annan mässbesökare sa, när vi pratade lite på bussen hem: nu är vi fattiga men rika.

Minns ni förresten vad jag skrev igår? En av mina gissningar var rätt, garnet är nämligen turkost! Kvalitén är Halo 4ply och färgen heter Blue lagoon.

Och ja, där ligger visst en härva till också, hehe. Efter Jennys senaste garnfärgning kunde jag inte låta bli att klicka hem den fina blålila härvan av spetsgarnet Pampas.

Jag tycker verkligen att färgen är fin, men jag är så ovan vid att använda grönt! Men det är bara spännande med utmaningar

Min gröngillande make erbjöd sig för övrigt genast att han inte skulle ha nåt emot att få nåt i det garnet. Men idag såg jag nya sockmönstret Skew från Knitty som säkert skulle passa utmärkt för garnet!

Förresten, på stickcaféet fick jag också så fina och snälla kommentarer (tack!) om min Echo flower sjal. Den har dock inte blivit fotad än eftersom jag själv vill vara med på bilden också… Men håll ut, jag ska visa den snart, jag lovar!

Igår kväll fick jag första månadens garn, och vilket garn! Så fint, så mjukt, så perfekt i sina plommontoner.

Kvalitèn är Bijou 4ply med alpaca, silke och cashmere. Aaaah.

Och jag vet redan vad den här ljuvliga härvan ska bli. Ska bara beställa lite pärlor först…

Även min mamma har varit snäll i år, och jag har lyckats hålla hemligt ända fram till jul att jag stickat en sjal till henne. När jag i höstas köpte en silvergrålila härva Tallulah (merino&tencel) av Chili Gredelin var valet lätt vem det skulle bli till. Mönstret är Traveling woman. Fler bilder på ravery.

Just nu har jag fått problem med min handled (igen!) så jag kan inte sticka så mycket. Det är väldigt frustrerande, jag blir helt ur balans när jag inte kan sticka! Igår kunde jag trots ontet inte låta bli att lägga upp och börja sticka lite på en Echo flower sjal.

Chili Gredelin handfärgar garner i mjuka och lyxiga kvaliteter; merino, alpacka, silke, cashmere och blandingar av dessa, den ena härvan mjukare än den andra…

Och ja, vi fick klappa garnerna också

Här har jag för första gången provat lägga upp enligt metoden tubular cast on, vilket inte alls var krångligt och verkligen är perfekt för en resårmudd.

Ikväll ska jag också för första gången på stickcafé i Fröken Garns nya fina lokal. Jag har inte kommit mig iväg nån torsdagskväll, men nu kan jag inte låta det gå längre tid – jag behöver träffa mina fina stickvänner!

Här hemma verkar jag ha fått en till garnvän också som gärna hjälper till med mina mjuka nystan… Men ju tidigare man börjar odla sin kärlek till garn, desto bättre, eller hur?