Vad är det segaste momentet i en stickning?

Det är ingen hemlighet att jag inte gillar att fästa trådar (fast jag håller på att bli bättre, tro det eller ej!). Att sy ihop delar är också segt och nåt jag drar mig för. Men nej, det är inget av dessa moment jag har i åtanke med rubrikens fråga. Vad gäller min 22 leaves shawlette så var det definitivt dokumentationen som var seg och tråkig.

Första försöket var för några dagar sen. Det gick sådär. Det blåste. Det var kallt.

Både jag och maken, som blev påtvingad fotografrollen, tröttnade efter en ganska kort stund.

Fast några bilder blev det. Hur ser jag ut om jag virar sjalen om halsen såhär?

Ja, sen tyckte jag att mer av sjalen skulle synas än det gjorde på vissa bilder. Jaja, det går ju såhär också. På nån bild.

Men det här kan ju inte räcka till bloggen, insåg jag sen.

Nytt försök i eftermiddags. Nu med lite mer kläder på ute på den blåsiga balkongen.

Jaha, jo, visst syns ju rygg-löven bättre nu. Men det var nåt som inte kändes helrätt ändå. Samma tvångsfotograf. Det är inte lätt att vara det när nån annan, närmare bestämt JAG, vill bestämma hur bilderna ska se ut…

Jaha. Tredje gången gillt?

Anlitar dottern som modell för att själv få hålla kameran.

Voila!

Hon är ju som gjord för att modella sjalar!

Garnet är Madame från Chili Gredelin och jag använde nästan en hel härva (55 gram). Trots följetongen med fotograferingen så är jag faktiskt jättenöjd över sjalen, både mönstret och garnet och kombinationen av dessa två.

JO! Så har jag vunnit en tävling också. Tjoho!