Det brukar bli många sjalar här (som ni vet). Åtminstone påbörjas det en massa sjalar. Den senaste veckan har jag iallafall inte haft en sjalstickning i händerna överhuvudtaget, utan ägnat all min stickuppmärksamhet åt min Arching cables jacket.
Bakstycket klart, snart ena framstycket. Och det går snabbt. Roligt är det dessutom. Och fint blir det. Snacka om motiverande faktorer. Jag tror faktiskt att den här koftan kommer att bli färdig, och inte förbli en plan eller ett ufo…
Ja ni hör, jag känner mig lite duktig här. Inte har jag påbörjat nåt nytt litet projekt sådär för att slinka emellan med nåt heller.
Eller jo, igår undrade maken när jag skulle sticka det fina lila garnet till honom, han hade ju paxat den härvan, och snart är det höst. Ja, ni hör ju. Och vips påbörjade jag en enkel halsduk (han vill ha smala och tunna till vintern, till skillnad från mig) åt honom.
Men den räknas inte, eftersom det inte är nåt litet enkelt projekt åt mig själv. Så jag fortsätter klappa mig själv på axeln, sådär smånonchalant med uppenbart stolt ändå. Tänk om detta håller i sig!
24 augusti 2010 kl 15:51
Jag kan hjälpa dig med axelklappningar om du blir trött i armen.
Koftan blir verkligen hur fin som helst!
24 augusti 2010 kl 16:34
Vackert, vackert!! Duken som skymtar under halsduken, är det en vaxduk?! Härlig oavsett
24 augusti 2010 kl 16:55
Det som ligger under halsduken är faktiskt en underbar klänning från Lindex, som just nu har en serie med muminkläder för barn.
24 augusti 2010 kl 19:38
En helt fantastisk halsduk! Är mönstret hemligt? Varför kan du inte hålla kurser i Eslöv? Viktoria och jag anmäler oss!
10 september 2010 kl 16:53
Denne blir helt nydelig! Herlig glad farge, og fine fletter. (o:
Pingback: Nämen nu blev det sådär igen… – Annas garndrömmar
Pingback: Kantfunderingar – Annas garndrömmar