Länge leve tanten!

I söndagens Sydsvenskan läser jag om ”hemmafrufeber”, och själv har jag ju alltid känt mig som en tant, med stickning och bakning som större passioner än uteliv och sportsligheter.

När jag förra året dessutom bytte åsikt i fråga om pelargoner och plötsligt älskade dem var tantifieringen fullbordad 🙂

Denna rosa skönhet är en favorit.

Den här har verkligen attityd och är en stickling vi fått, tack Ingrid!

Jag gillar ju tantbegreppet, men läser i artikeln (skriven av Kristin Nord, och finns inte ute på nätet) att ”en massa glömda kvinnotraditioner har tagits tillbaka och tappat sin tantstämpel”. Nå, tant eller inte, jag tänker fortsätta baka, sticka, och sköta om mina små växter, och plötsligt är jag dessutom helt inne.

Det här spretiga skelettet från en klematis (har varit favortit betydligt längre än pelargonerna!) är också så vackert, börjar tänka smycke när jag ser den – tänk att ha en ring som ser ut såhär. Fast förstås, det skulle ju fastna i garn lite för lätt. Den här tanten gillar visserligen vackra saker, men bara sålängedet är praktiskt tillsammans med garn!

5 kommentarer

  1. Jag håller med helt och hållet. Hur skulle samhället se ut utan tanter som fixar och donar?

  2. Âr själv en slags hemmafru, och vi behövs. Tanter eller gummor ordnar och fixar inget ont om det. Trevlig kväll.

  3. Åhh jag hade velat läsa artikeln, synd att den inte fanns på nätet. Jag gillar också, handarbete, bakning, blommor och dessutom matlagning och att stryka! så jag kvalar väl in som hemmafru eller tant gissar jag, och inte mig emot.

  4. Hej! Jag har väl inte riktigt kommit lika långt i min ”tantifiering”, för jag är ÄNNU (man ska aldrig säga aldrig) inte såld på pelargoner – men baka och sticka/handarbeta gillar jag ju! Men jag vill dela med mig en lärdom jag fått från en gammal klok granne, som jag ofta delade och bytte växter med. Man ska aldrig säga ”tack” för växter/sticklingar man får, då kommer de att dö! Hon var stenhård med det, glömde jag mig och tackade, tog hon helt sonika tillbaka växten… Sen fick jag samma eller likadan en eller ett par dagar senare, och då brukade det gå bättre! Det är ok att tacka för annat, men inte för växterna! (Det avses alltså inte typ buketter och så…) 😀 Av min mor har jag dessutom lärt mig att de sticklingar som blir bäst, är de man ärligt har stulit…
    Ha det gott, hälsar Blenda

  5. Hurra för tanten och för tantintressen! Hur skulle kulturarvet se om det inte funnits/finns kvinnor som har intresse för att vårda och utveckla t ex handarbetstekniker, recept och växter. Jag är också en ung tant/nörd och stolt över det! 🙂