Min dag på symässan

Utrustad med bekväma skor, ryggsäck som bara innehöll plånbok och lite energipåfyllnad satte jag mig igår på bussen för att besöka Stora symässan i Malmö. Mycket var sig likt och jag vandrade runt och träffade bekanta både i montrar och bland besökarna. En del nya bekantskaper blev det också.

Svensk slöjd fanns med i år och hade en utställning med Ann-Mari Nilssons stickade saker, både stjärnkollektionen och vantar och mössor från boken Sticka mössor, vantar, sockor!. Ann-Mari själv fanns på plats och höll också workshops i olika sticktekniker. Hemslöjdens förlag har gett ut många fina böcker som såldes i montern.

Utställningen med lapptäcken var gjord av Tyger & Ting. Jag är personligen inte så värst inne på lappteknik, men de visade fina arbeten och hade en del roliga idéer.

Favorit i repris från förra året var den stickade modellen av Turning torso, som gjordes av Sticka!s malmöförening Stick Opp. Sticka!s monter bjöd som vanligt på prova-på och allmän stickinspiration.

Min dotter är mycket fascinerad av Turning Torso-byggnaden och tyckte det var väldigt häftigt med en jättestor stickad modell – högre än människorna, och man ser att den är sticka! – och jag är så glad att hon bara fortsätter att tycka hantverk är coolt.

Piggast på hela mässan tyckte jag var DeerDot med roliga tyger, barnkläder och smågrejer. Jag blev på riktigt glatt humör i deras monter, och lite av deras egna sprillans nya klövertyg fick förstås komma med hem.

Annat som packades ner i ryggsäcken under mässans gång var två nystan Opal-garner, en härva lingarn från Ullcentrum Öland, några andra tyger och sist med inte minst en härva tunt, tunt merinogarn handfärgat av ständiga favoriten Fröken Garn.

Ibland får jag frågan om jag vet vad jag ska göra göra med garner jag köper. Nej, det vet jag ofta inte, såklart. Jag köper garn enligt lustprincipen, och sen får idéerna växa fram senare. Men den turkosa härvan ska bli en (önskad) sjal till dottern (ska dock stickas av mormor), lingarnet en (av dottern önskad) halsduk till maken. Och den handfärgade härvan kunde jag bara inte låta bli, det var så mjukt, och färgen var så… neonlavendel!

Eller för att uttrycka det som en annan mässbesökare sa, när vi pratade lite på bussen hem: nu är vi fattiga men rika.

4 kommentarer

  1. Jag ska dit imorgon….

  2. Det där tyget minns jag från 70-talet. Utan prickarna, men samma klöver och samma gulvita färgställning. Undrar vem som är den ursprungliga upphovsmannen/kvinnan till det mönstret. 70-talet var ett bra decennium för alla som älskar intressanta tyger 🙂

  3. Pingback: Glad påsk! – Annas garndrömmar

  4. Pingback: En sån här tehuva ska jag vinna! – Annas garndrömmar