Det börjar kännas segt. Varv på varv med slätstickning.
Hade jag gjort sjalen i originalstorlek istället för att göra den större hade jag varit färdig för några tusen maskor sen…
Med en stickningstakt på sisådär 2 varv per kväll så kan jag iallafall beräkna att jag blir klar till helgen, nu är jag nämligen på slutvolangen.
Dessutom ska jag erkänna att jag har provstickat lite för… ähum, ja ännu en sjal. Förvånad, någon?
16 februari 2010 kl. 12:51
Håll ut! Det är värt det, jag hade också gjort min större om jag hade haft mer garn, det blir nog en mer lagom storlek. Mer sjalar behövs alltid!
16 februari 2010 kl. 13:39
Min citron blir lila, nyss påbörjad, så jag har de långa varven framför mig…
16 februari 2010 kl. 13:51
Jag stickade min volangkant bredare och försökte utnyttja så mycket av garnet som möjligt. Jag höll på att spy på den till slut. Riktigt tråkig hjärndödsstickning! Men samtidigt så var det just det som attraherade mig till mönstret till att börja med. Jag behövde något att sticka när hjärnan var trött.
Håll i och gläd dig över att din sjal i alla fall blir stor nog för att vara användbar. Till skillnad från vissa andras. Inga namn nämnda… 🙂
16 februari 2010 kl. 14:54
Hej
Den må va seg men ack så vacker!
Pingback: En avmaskad citron – Annas garndrömmar