Igår kväll satt jag, trött efter min hela 2 dagar långa arbetsvecka, och ville påbörja en ny stickning.
Garnet blev det underbara silkegarnet Sundari, men val av pärlor var inte lika enkelt – de här frostiga pärlorna är tredje försöket och jag tror att jag tycker det är okej.
Idag när jag skulle titta på hur den här tredje pärlvarianten gjorde sig mot garnet i dagsljus ser jag vad som har hänt – ett hål på fel ställe! Och jag som brukar ha så lätt för spetsmönster, jag brukar alltså inte sticka hål där det inte ska vara det! Tja, det är ju inte så långt jag hunnit, förstås. Men varför är det så svårt att gå och lägga sig ibland, även om det vore mycket vettigare än ”måste bara testa lite till” med en ny stickning…
Ja, visst är det konstigt att man ”ska bara” lite till. Men man lär sig att sticka baklänges. Lyssnade på en podcast från KnitPicks igår på min resa och där pratade de om att fixa fel i stickningar utan att repa upp alltihop även om det kanske är vad du måste i det här fallet.
Lycka till!!
Vilken jättetrevlig sida! Vad fina saker du gör, jag blir inspirerad. har stickat ett par vantar en gång och kommer ihåg att den första var mycket roligare att göra än partnern, så jag har inte vågat mig på fler ”parprojekt”, en vante gör ingen tvåhänt glad, men efter att ha sett dina fina blev jag väldigt sugen!