Kommentarer till Medan de andra stickade…

Av: Jag tränar – Annas garndrömmar

Jag tränar – Annas garndrömmar — Tue, 10 Nov 2009 14:57:27 +0000

[...] jag var på kurs i tvåfärgsstickning blev det inte mycket stickat, och innan jag ger mig på en stor sjal så tänkte jag att det kanske [...]

Av: Jenny

Jenny — Sun, 11 Oct 2009 18:07:20 +0000

Vilka vackra sjalar. Tråkigt att lillfisen inte var på stickhumör men hoppas du fick tillräckligt med mod och inspiration för att själv starta en sån skapelse som fotot visar.

Av: Zan

Zan — Sat, 10 Oct 2009 07:58:34 +0000

Ja, det var ju synd att mini inte var på samma bana som du… Nåja, inspiration är inte helt fel det heller! Otroligt vackra sjalar!

Av: Camilla Erlandsson

Camilla Erlandsson — Thu, 08 Oct 2009 08:51:30 +0000

Ja, söt är han i varje fall, den lille, även om han inte ville samarbeta. Låter ju som du ändå fick ut en hel del av kvällen. Och du kan ju alltid sticka fler fina mössor åt honom, om du nu inte får till sjalen på egen hand!

Av: pixi

pixi — Thu, 08 Oct 2009 06:49:53 +0000

Oj vad snygga sjalar o dina bebismössor e för söta !!Vad bra att du kan prova hela tiden,hehe Kram kram=)

Av: Ulla.

Ulla. — Thu, 08 Oct 2009 04:44:23 +0000

Den lilla mössan och det lilla barnets ringa stickintresse får mig att minnas hur det kunde vara.Kan inte annat än le .Dina bloginlägg fick mig att bli alldeles varm i denna tidiga morgonstund.
Många hälsningar
Ulla

Av: Mia

Mia — Wed, 07 Oct 2009 19:49:10 +0000

Nej så typiskt =) Förhoppningsvis hann du i alla fall se så pass mycket att du kan prova själv senare. Om inte annat verkar det ju ha funnits inspirerande alster att titta på!
H: Mia

Av: Annepålandet

Annepålandet — Wed, 07 Oct 2009 19:35:58 +0000

For noen flotte sjal – du får sikkert strikket et etterhvert! Måtte le litt. Dette minnet meg sånn på da min – nå store – datter var liten og hadde kolikk. Jeg måtte bære henne rundt hele tiden – mens livet gikk sin gang rundt meg. Jeg fikk ikke gjort noen ting på mange måneder, og det føltes som om jeg skulle bruke hele livet på å bære henne rundt. Men når jeg leste dette, kom jeg plutselig på at det er jo en stund siden jeg bar henne nå – over 16 år faktisk, og jeg kan strikke så mye jeg vil. Hver tid sin sjarm!
Ha en fin kveld!