Garncafé

Igår var det inte vilket stickcafé som helst, nej, det kan nog snarast kallas garncafé! Jenny från Nyansera hade nämligen med sig sina vackra handfärgade garner som hon berättade om – och lät oss klappa.

Vi var en mycket glad, intresserad, fascinerad, exalterad, inspirerad och nästan med en tår i ögonvrån rörd skara som lät härvorna vandra runt mellan våra händer – så mycket vackert på en gång! Jenny färgar sina spets- och sockgarner både med växtfärgning och syrafärgning. Framförallt växtfärgningen överraskade mig att den var så spännande och färgglad!

Här visar Jenny sin fina Aeolian sjal stickad i eget garn, förstås. Mycket skir och vacker i alpacagarn.

Den här stickcafékvällen stickades inte en maska vad jag såg. Vi hade alla fullt upp med att höra om garnerna, känna på dem och ställa frågor om färgningen. Vilken lyx att ha en lokal garnfärgare så man kan få uppleva garnerna live! En mycket lyckad kväll, så till den grad att cafépersonalen rent av fick påminna oss om att de skulle stänga – inte hade vi våra tankar på såna värdsliga saker!

Såhär glad blir Pernilla när hon tittar på garner i sina favoritfärger.

Och vi fick inte bara klappa – ville vi köpa med oss någon av härvorna hon hade med så gick det också bra. Så ni kan ju gissa hur det gick. Såklart jag inte kunde låta bli när det var så många mjuka, blanka, fina härvor som jag kände att jag skulle kunna ta väl hand om.

Det här silvergråblåa var lite otippat för mig, men jag föll pladask! Spetsgarnet är Bijou i babyalpaca, silke och cashmere, och det grövre garnet är Takara som innehåller ull, silke och bambu. Ni både hör och ser att det är oemotståndligt, va?

Knepigast att få fram vid färgning är svarta och röda färger, men dessa två härvor fanns också i Nyanseras utbud, och här var det kärlek vid första ögonkastet, och sånt ska man som vi känner till inte ignorera.

Det röda spetsgarnet är Halo i baby alpaca (samma garn som sjalen ovan är stickad i för övrigt) och i en fantastiskt vacker djupröd färg. Det svarta är ett ”levande” svart (ja, levande som ju handfärgat blir, men ovanligt på svart) sockgarn, Eldoria, som förutom merino och lite nylon även innehåller lite cashmere som gör det så ljuvligt så ljuvligt.

Det här är lycka på härva. Förhoppningsvis hinner jag börja förvandla det till lycka i maskor snart också. Men härvlycka är verkligen inte att underskatta det heller