Jag gillar inte att sy ihop koftdelar. Därför stickade jag denna bebikofta uppifrån och ner och på rundsticka (ärmarna med magic loop) så att jag skulle slippa sy.
Jag gillar inte heller att fästa trådar. Ändå ser den färdigstickade koftan ut såhär. 34 lösa trådar som måste åtgärdas! Och eftersom mamma har rest hem är det dessutom jag som måste göra det 
Med en pojke som växer så det knakar är det dock dags att göra färdigt denna. Det skulle dessutom passa utmärkt som sysselsättning denna regniga dag. Kan man tycka…
Men vad gör jag? Jo, jag börjar med ett roligt, nytt projekt istället för det tråkiga. Inte blir det tråkiga ett dugg roligare då!
Roligt är det däremot med mitt första amigurumiförsök, ur boken jag fick i morsdagspresent. Det ska bli en Plipp. Plipp blir ganska liten i mitt tunna bomullsgarn och virknål 2,25 mm. Men roligt är det!
15 augusti 2009 kl 16:30
Jag håller fullständigt med dig om att fästa trådar, jag har fått massor av tips men får det varken snyggt eller hållbart. jag skulle också börjat på en filur
15 augusti 2009 kl 19:42
En Plipp – så underbart!
16 augusti 2009 kl 9:46
Bäst att fästa innan den blir för liten för det går ju snabbt i den åldern och det vore synd på koftan! Jag lärde mig i nån bok av Kaffe Fasett hur man stickar in ändarna efter hand, tycker det funkar bra.
16 augusti 2009 kl 18:46
Nästa gång klipp inte av garnet vid färgbyte utan sno trådarna om varandra i kanten. När man väl har börjat fästa går det ändå ganska fort. Ha det bra både du och Jakob!
20 augusti 2009 kl 9:35
Plipp var det han hette ja, jättekul liten gubbe och vilka detaljer (tårna hans).
Pingback: Långsamt framåt – Annas garndrömmar